Att översätta skönlitteratur är krävande men kreativt. Förutom att sakinnehållet i originaltexten naturligtvis måste vara korrekt i den översatta versionen, så gäller det också att överföra författarens ton och stil, och att hitta en rytm på svenska.
I recensionen av Jean-Noël Pancrazis Berget i Vi (nr 1 2016), som jag översatt, beskrivs romanen som “skriven i långa, långa meningar, som om författaren har givit efter för ett uppdämt behov av att berätta och det nu är bråttom att få sagt allt innan tystnaden än en gång lägger sig. Samtidigt är texten suveränt förtätad och fångar såväl barndomens skimmer som sorgen över allt som förlorats i livet.”
Att överföra dessa långa meningar som vindlar sig fram, men som samtidigt är så exakt avgränsade, till naturlig svenska är ett exempel på utmaningar jag ställs inför som översättare. Originalspråket har ofta andra sätt att bygga satser och det är en balansgång att respektera de ursprungliga formuleringarna och att samtidigt få till ett naturligt flöde i den svenska översättningen. I en lyckad översättning finner läsaren inte några spår av vare sig källspråket eller översättaren.